Vrldens oskuld vilar
P det stora blet
Genom allt, som andas
Gr en iskall rysning
Blodrd sjunker solen
Fjllens
skuggor vxa
Och i askens krona
Susar tidens hst
Gudar stumme bida
Kring den bleke Balder
Fimbulnatten nalkas
Nu m blet
brinna!
Himlens fste mrknar
Oden Fattar facklan
nnet, skumt av sorger
Snkes mot hans brst
Nu r ndad varje
Hugfull
hjltehrnad
Mnniskobarm skall avla
Endast onda uppst
Stark skall niding stnda
God i lnkar ligga
Tills att suters lga
ver
vrlden far
Som i dvale domnad
Drjer vise fadern
Gudens tanke grubblar
ver mrka gtor
Dyker ned i djupen
Efter dolda
runor
Lyssnar ned i andens
Urgrund till ett svar
Fann den vise fadern
Vad han fjrran letat?
Oden till Balders nne
Viskar
till den dde
Vad ej Valhall vetat
Helig tystnad fljer
Fridls fasas verop
Och som orgeltoner
Svvar genom skogen
Odens
hgsta aning
Vrldsfrsoningslftet:
Livets strid har mening
Djupsta fall har trst
