Som en bricka i mnskligheten vilken jag nskar dd
Blir mina visioner allt klarare och kraftigare
Fr varje r som
frsvinner
Fr att aldrig tervnda
Jag skr mitt ktt i stirrande besatthet
P ett stt vill jag d, men jag lever vidare fr
att
Det giftet jag br p skall kunna utnyttjas till fullo
Hr p jorden
Fr mnskligheten r ett misslyckande
Ett misslyckande
utan dess like
En skapelse frtjnt av undergng
Ett sjunkande fartyg p en ppen stormande ocean
Leenden, patetiska
leenden
gon, godhetens gon
Rster, glada rster
Dd t mnskligheten
Ingen kommer ngonsin att frst sig p
Det enorma hat som
finns karvat i min sjl
Ingen kommer ngonsin att frst
Mhnda r ett lik eller flera en lsning
Fr var dag r som den innan
Var
dag fds fler som blir en del
Av denna enorma massan av idioter
Som varken vet ut eller in: mnniskor
Jag kan knappt
andas
Hatet sticker i mig likt tusen nlar
Tankarna kan ej beskrivas i ord
Fraktet kan ej i sin helhet fstas p papper
Men
jag finner trsten i att jordens och mnsklighetens dagar snart r rknade
Han, den Onde, visar det p alla mjliga stt
