Trdar tvinnas samman,
sker livets slut,
frvridna likt sprngda dror,
frmultnelse sprids lngst vindar.
Av
vmjelse komna,
som ett ppet sr.
Sorg i mitt hjrta,
likt frost ro min sjl,
blott en trande vntan
p det som snart
skall ske.
Frn kosmos spunget
ur stjrneglans
ett arv av nordiskt blod.
Frn de gamla nedstigna,
p Atlantis ur
hemmets jord.
De ro icke dda,
de sova bara...
Blod, jord och stjrneglans
den yttersta orsakens vg.
Sprunget ur
sagans kraft,
bringa tlingarna hem.
"Ett salhus ser hon, som
solen fagert tckt med gulltak,
p gimle st.
Resliga
mnniskor mnde dr bo,
njuta sin lycka och lova evigt."
