Under en blodrd himmel
p ett berg bortom skog,
spejar hken ver vidderna
vaksamt och stilla.
Trummor hrs i
fjrran
som ekon av en frgngen tid,
d elden hrjade i skogar och hem,
d ljuset frpestade vrat liv
Fgelsngen har tystnat,
bcken str nstan stilla,
hken hjer sina vingar,
dagen gr mot sitt slut.
Korp och hk cirklar tillsammans,
n en gng
enade i skyn,
Ulv, mnniska och troll,
skrvor av ett annat liv.
Stlkldda hovar trampar i vntan,
sparkar upp grus och
damm.
Fr alltid, fr evigt
deras dag har tvinat till stoft.
I mrka vindars skepnad,
som ett svart regn faller,
vter
vi deras kroppar,
drnker dem i mrkrets namn.
Under en blodrd mne,
p berg bortom skog,
ljuset har nu tvinat,
mrkret
tar ntligen vid.
Med ansiktet i ett vridet grin,
som ljusets bane frdas vi.
Stridsropen ekar i skogar och berg,
stlets
sng drnker blodig jord...
