Blickade upp i natten,
slagen och driven till marken.
Omtcknad fylld av frbittring,
kunde ej se klart
Famlade
bland tankar,
min sjl bedriven.
Urdriven var min broderhlft,
hrde nattens barn
Hrde nattens barn mina barn.
Mina
barn!
Medan regnet fll svalt,
ekade en frtvivlans sng,
ver en fallen fader.
Sorg blev snart till vrede
Fngad i
elden,
ingen vg ut,
hugg, slag och spe,
de band en sjl, min vargbroder
Min vargbroder broder i blod.
Min vargbroder
broder i blod.
Min vargbroder broder i blod.
Min vargbroder broder i blod.
Faller ter ner,
i bljande
hav,
medvetandets dunkel,
tidlst drivande gck.
Rster av svek,
galdrar som ljuder,
frn nidingars mun,
slitande
smrtor,
separerad, bunden.
Ett vagt minne, att jag att jag lyfts upp.
I fjrran dunkel, en elds svaga sus
Min
vargbroder broder i blod.
Min vargbroder broder i blod.
Broder i blod
[Translate to English:]
Gazed up into the
night
Stricken and driven to the ground
Dazed, filled with bitterness
Could not see clearly
Fumbled among thoughts
My
soul pursued
My brother-half compelled
Heard the children of the night
Heard the children of the night... My
children
As the rain fell cool
A song of despair echoed
Over a fallen father
Grief soon turned to wrath
Caught in
the fire
No way out
Cuts, blows and taunts
They bound a soul, my wolf brother
My wolf brother... Brother in
blood
Fallen again
Into billowing seas
The gloom of the mind
Timelessly mocking
Voices of treachery
Resounding
incantations
From the mouths of vandals
Excruciating pains
Separated, bound
A vague recollection
Of being lifted
up
In faraway gloom
The faint sound of fire