Havet ger mig dess svalkande tid
en dag av tystnad och vila
skogen ger mig tiden som var
dess urldriga brda i mngfald
av r
Vran korta tidsrymd
en veknad i barkens spricka
videpilen skriker ut sin agg
dagen lggs i skuggor
Genom
jrneken jag vandrar
sliter mitt skinn itu
mina skrik frvandlar natten
till infernon av tidsvindar
Tid o fader Tid, vi
frdas
mot dig i dessa dagar
allt visar du mig
i ett oktarin av dd
Tid o fader Tid, din dd
skall jag ndlst hylla
allt frblir orrt
natten stannar stilla
Du frpestade tid
som en trn i min fot
Frustande slukar du allt
vi mter
ddens dagar
du frpestade tid...
