Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,
som fgelen bortflyger, nr sommaren tar slut.
Han kommer en gng ter nr vren skrider
fram,
men vi f aldrig skda vrt kra fosterland.
Och nr vi kommo till den liverpoolska hamn
begynte ngerns trar s stritt att
bryta fram.
Det blev en hjrtans sveda i brstet p var och en.
Man talar blott om Sverige och om sitt frra hem.
Vi packades
tillsammans uti ett osunt kvav.
Det var fr oss att skda liksom en ppen grav.
Och fdan som vi fraktat ifrn vr svenska jord
den
blev oss nu frbjuden att taga med ombord.
Och nr vi hade seglat en vecka eller tv,
ett mrker dcket hljde och bredde sig
drp.
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g.
Det var en gruvlig plga fr stora och fr sm.
Nu blir en mklig hunger, med
sorg och grt och gny.
En jmmer som sig trnger till himlens hga sky.
Och dden gruvligt hrjar bland mnskorna ombord.
Man ser de dda
kastas i havets vilda flod.
Det r det som grmer mitt hjrta till min dd.
Att se de arma barnen hr grta efter brd.
Vi kunde ej
dem hjlpa, ej lindra deras snp.
De mste nu f grta och sedan drp d.
