[Music: M. Ehlin, Lyric: Mara]
MArklig tycks mig nattens tid
DA dunkla skuggor finner liv
Jag skAnjer en gestalt
bredvid
Mig sjAlv, men har den liv?
I okristlig timma
AllskAns ting jag ser
Den mArkaste av skuggor
Med eld i blick sig
sAnker ner.
En namnlAs fasa krAlar sakta
Mot mig, den tycks mig betrakta
LamslAr mig, dess Agon brinner
Stumt, mitt skrik
i natten svinnera.
Nu nattens fasa krupit in
I sjAl jag ej kan kalla min
Den hArskar Aver hAg och sinn
Dess sjAl var en
gAng mina.
SA i nattens timmar
Blir jag som fArbytt
Tills min gAst mig lAmnar
Och nattens mArker Ater flytt
Stel av
skrAck dA natten stundar,
InfAr fasans makt jag blundar.
Men, min vilja kuvad flyr
Fasan Ater sinnet styra.
Ej lAngre
skAnjs i mArkret liv
Ty fasan dvAljes inuti
En sjAl vars tid fAr mAnskligt liv
FAr alltid tycks fArbi
Vid morgonbrAckning
fasan flyr
Mitt sinne Ater renas
Men dA solen i vAstan gAr ned
Skall de tu Ater fArenasa.
