Det r natten
d mnen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i mrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig nr
min sjl
fralltid dansa
Och p fjllet, trden breder ut sig
till en evig skog framfr mig
Med fackla i hand, p min stig jag
vandrar
tills mrkret lgger sin slja ver mig
I ensamhet, mot slutet jag frdas
Ljusets strlar soom vatten rinna af
mig
Ett sken,
lyser p mig
i mitt hjrta, i min sjl
en port,
str p glnt
i mitt hjrta, i min sjl
En reflexion af
tankar
och knslor
speglas i tystnadens glans
Med vidppna vener
och fruset blod
in i okndheten jag far
