Inciklad av stjArnhArars krestsande fAlt,
frAn alla vAderstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldrAm som
sammansmAlt
och visas av av en Aversinnlig projektor
En blAndande aftonsol dAr stAr fArblAdd,
med irreversibla strAlar frAn
naturen flAde
Min spegelbild i sfArens sidor Ar fAdd,
Ar det hAr jag skall finna mitt Ade?
HAnfArd av dess hypnotiska
komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare An sagans poet
Bildspel sprungna ur sjAlens essens
sprAnger varje
tankes grAns,
ett klot bortom vArldsalltets kvintessens
Dess yta Ar klAdd av stjArnestoft
som med tusen Agon stirrar
Rakt
in i sinnets gAmda loft,
i en dimvArld jag AndlAst irrar
I detta tAcken vilar ett tusenArsrop
kvAvt av ett vakums strikta
karisma
Som girigt omsluter och hAller ihop
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag beskAdar genom detta
fAnster
mArkrets och ljusets eviga konflikt
I sfArisk abberations fArvrAngda mAnster
vindlar de samman i ett glAdande
skikt
Bildspel sprungna ur sjAlens essens
sprAnger varje tankes grAns,
ett klot bortom vArldsalltets kvintessens
Dess
yta Ar klAdd av stjArnestoft
som med tusen Agon stirrar
Rakt in i sinnets gAmda loft,
i en dimvArld jag AndlAst
irrar
HAnfArd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare An sagans poet
Bildspel
sprungna ur sjAlens essens
sprAnger varje tankes grAns,
ett klot bortom vArldsalltets kvintessens
